Ner i Ngorogorokratern kom vi tidigt dagen efter vi skrev sist. Det första vi träffar på är lejon, för det är det gott om här. En märklig känsla av att man har varit här tidigare, ett så välkänt ställe.För oss var det lite av en besvikelse, kanske för att vi hade för höga förväntningar. Mycket turister visste vi att det skulle vara, men så här mycket!

Det kändes inte riktigt bra att stå där och titta på lejonfamiljen, för dom hade två små ungar också som ej är med på bild. Ungarna var stressade och allt kändes bara tragiskt. Vi åkte vidare efter att ha dokumenterat händelsen. Mycket mer tror jag inte vi har att skriva om denna krater, jo, vi letade efter dom välkända noshörningarna som skulle finnas. Vi fann tre, på mycket långt håll. Dom är väldigt skygga och det kan man förstå. Kvällen innan, glömde säga det, var vi uppe i bergen ovanför kratern på en liten specialtur som vår guide tog oss med på med fantastisk utsikt.

 

Nästa dag bar det av mot Lake Manyara, en lite mindre park med regnskogsbetonat landskap och vackra berg och en sodasjö. Här hittade vi denna trevliga fågel.

Och dessa intima apor…

Tyvärr hittade vi en zebra som fastnat i en snara som någon satt ut, sådant händer tyvärr då och då. I ilfart for vi till gaten för att informera personalen. Vi hade gärna dokumenterat räddningsinsatsen men det var inget turister fick se.
Nästa dag for vi vidare (dessa parker klarar man av på en dag) mot Tarangire. Ett mycket torrt och dammigt ställe fullt med tsetseflugor.
Men mycket speciella träd!

 

Området har mycket elefanter viker innebär en ganska stor påfrestning på de träd som finns. Dom bryter av träd och barkar dom stora fantastiska baobabträden som syns på bilden. Som en fantastisk avslutning på vår resa fick vi se den jakt vi hoppats på. En lejonhona som tog ett vårtsvin. Efter att med stor spänning ha följt hennes smygande fram mot sitt byte fick vi se en snabb och lyckad jakt.

Till sist kommer här lite bilder från tidigare platser och händelser. Denna resa har varit mycket innehållsrik, och något som vi kanske aldrig mer får uppleva igen. Långa och jobbiga dagar, damm och skumpiga vägar, men också en massa fantastiska upplevelser. Vi är båda överens om att Kenya med sitt Lake Nakuru och Masai Mara är bland det bästa på resan.De bästa bilderna har vi naturligtvis sparat till utställningen som vi skall ha nästa år i september, då får ni komma och titta!
Vi vill tacka Tore G Wärenstams stiftelse för att ni gjorde denna resa möjlig!

 

 

Gamar i Ndutu

Kylarproblem med den annars odödliga Toyota Land Cruisern. Enda bilen som håller,enligt våra guider.

Masaier med sina boskapshjordar vid vattendrag.

Elefanter i Ndutu.

Gepard.

Marta efter vådlig flodpassage.

Martas favoritbild…

Dammiga vägar.

Vi.